Det är inte jag, det är du.
Jag flyttar.
http://trilska.blogg.se
Tyvärr har den här talangen mest riktat sig mot min telefon och dess olika alarm. Vaknar förvirrad efter 11 timmars sömn till fyra olika alarm som har gått av och tre missade samtal. Telefonen har legat en meter från sängen.
Det där är viktigt.
Nära nog för att vara störande.
Tillräckligt långt borta för att jag inte ska nå den från sängen och snooza.
Funkar märkligt sällan.
Snooz är ju ett helt eget kapitel. Mitt liv tog en ny, sämre, vändning den dagen snooz blev standard på varenda mobil och väckarklocka. Sen jag var 11 alltså. Bra där. Nu för tiden bor jag ju själv och stör ingen men på sambo-tiden var nog min snooztalang den absolut minst uppskattade och då har jag ändå ett ganska brett urval av dåliga talanger att välja mellan. Fast i det fallet får nog udda vara jämt, jag är inte ensam om att sitta på icke-talanger.
Spåren i soffan påminde mig om att D har sovit här. Jag har alltså inte heller hört hans väckarklocka, morgonprocedur och avtåg mot jobbet. Allt det här har utspelat sig inom fem meters radie från min säng. Inte ett ljud har nått in i min sömnvärld. Sömnen i helgen har ju i och för sig varit lite bristfällig men jag har någonstans läst eller hört att det inte går att “sova igen” tappad sömn. Det har uppenbarligen sov-jag selekterat bort.
Jaja, två lediga dagar.
Har ganska mycket jag borde fixa och trixa med.
Självklart kommer jag inte göra något av detta på dom lediga dagarna.
Nänä, allt kommer få stressas in på någon jobbdag.
Enda sättet att få något vettigt gjort är att vara pressad och lite stressad.
Ännu en icke-talang.
Allt började ju bra, upptäckte att apoteket hade söndagsöppet och nästan sprang dit. Mitt dåliga samvetet i form av förnumstig tant tycktes vara ledig. Hon i kassan verkade betrakta mitt inköp av nässpray som helt normalt och inte som någon form av nästan-kriminell handling. Redan på vägen ut från lokalen hade jag öppnat förpackningen och börjat dra upp dom ljuvliga dropparna i näsan.
Såg faktiskt min spegelbild i handelsbankens stora fönster.
Lite pundigt ser det nog ändå ut att begärligt snorta Nezeril på öppen gata.
Skitsamma, äntligen tyst syre!
Vet att maten väntar mig tillbaka på jobbet.
Lycka.
Mat har inte varit gott på flera dagar.
Det har visserligen inte på något vis fått mig att äta mindre men inte alls med samma nöje.
Sträcker mig efter kastrullen.
Fräs.
Handtaget har stått över lågan på gasspisen.
Man kan faktiskt se det runda hålet som används för kastrullens upphängning fastbränd i min handflata. Somliga blir faktiskt straffade på en gång.
Men du, han är ju inte bara fet, han är stor också. Och påträngande.
Ok då, lite tjock är han. Och jobbig också. Men vissa saker säger man bara inte högt.
Capische?
Middag med C, jag har precis nämnt en tjej jag tycker är söt.
C; Men asså, jag tycker du är skitsöt, pyttesmå tuttar och putmage, som ett litet S!
Tack?
Har fått skitmärkliga utslag över hela kroppen, ringer J för stöd och råd.
J; Haha, kommer du ihåg när vi hade skabb på jobbet?!
Goddamnit kvinna, du är sjuksyster, empati?
Har lovat S att vara hästskötare när hon tävlar.
S; Jag har lånat bil och trailer men kan du köra?
-Visst, men kan vi inte ta min bil då?
S;…måste vi?
Sluta gnäll på min bil!
Tågmamman känner ett behov av att berätta skräckhistorier om försvunna visdomständer som återfinns i bihålor för en snorig hypokondriker. Men hon är ju å andra sidan dokumenterat elak. Fast det är nog mest därför jag gillar henne. Så ok då.
För övrigt är det fredag kväll, jag är ledig och planen var, är, kanske, att stanna hemma framför teven.
Men det kliar i mig.
Rimmar illa med morgonjour i stallet imorgon.
Men kanske bara gå ut och dricka ett glas vin?
(troooligt)
Jaja, vi får se..
Liten apoteksanställd dam; Du borde sluta med det där.. Jag; Va?
-Nässprayen, jag har sett dig, du har handlat dom hela vintern, det är inte bra.
-Jag vet, men det där du sålde mig sist gjorde ju jätteont, och funkade inte.
-Hypertont saltvatten, bättre för dig.
-Men det gör ju ont.
-Nejdå.
-Men det funkar inte?
-Vill du bli beroende av nässpray? Sköra slemhinnor? Blöda näsblod?
-Nja, alltså..nej?
-Bra, köp saltvatten.
-Jaha..ok..
Hon lurade mig igen. Och här sitter jag med en flaska hypertont saltvatten (vad är det för j*vla skit, jag vill ha riktiga grejor, hypertont saltvatten?) och är lika täppt i näsan. Dessutom med en svag känsla av smutsigt missbruk, hon lyckades få Nezeril i nivå med kokain, inte illa tanten.
Ska jag behöva byta apotek för att få andas utan att irritera livet ur mig själv?
“Renässans Plus är en naturlig produkt med samma salthalt som i världshaven (3,5%). Lösningen är hyperton, d v s salthalten är högre än kroppsvätskans vilket medför att vätska dras ut ur den svullna slemhinnan, s k osmos. Drar ej ihop blodkärlen och är ej vanebildande. Har inga biverkningar, inte heller vid långtidsanvändning. Okonserverad.”
Så kallat osmos?
Osmosschmosmos, skitsamma, jag vill inte ha så kallat osmos, jag vill kunna andas genom näsan och låta normal när jag pratar.
Bara det, tack så mycket.
Har ni någonsin blivit så irriterade av ljudet när en annan människa andas att ni måste gå därifrån?
Det har jag.
Men jag kan inte gå ifrån mig själv.
Det är något (nytt) fel på mig, bihålorna trycker ner genom gommen på min tunga och jag vill bara kräkas hela tiden. Igentäppt näsa. Det är bland det värsta jag vet, jag hatar att andas genom munnen. Jag har ytterst svårt för andra som andas genom munnen också, ljudet av andfådd bulldog är så irriterande.
Igår morse mådde jag fint, igår eftermiddag noterade jag svårighet att äta vilket kan vara det värsta man kan utsätta mig för, det ligger i afrika-generna att äta så fort tillfälle bjuds men när man inte kan andas är det svårt. När varje tugga tar en evighet att tugga för att man måste andingspausa och maten river som taggtråd i halsen.
Kvävningsdöden eller svältdöden?
Det här måste vara straffet för alla morotsmuffins.
Thank god för apoteket.
Nässpraysshopping nästa.
Slölyssnar på radion medans jag leker askungen och storstädar det smutsiga hellhole jag levt i senaste veckan.
..en undersökning visar att det med största sannolikt var ett mänskligt misstag som fick två helikoptrar att krocka..
Ja?
Vad ska det annars vara?
Ett tekniskt misstag? Ett maskinellt? Är det inte människor som sköter det tekniska och maskinella? Alla misstag är mänskliga, djur och blommor gör inte misstag, människor gör det hela tiden, mänskligt kallas det.
Nu är det dags för dammsugning, självklart med en ny dammsugar-låtlista i ipoden (hur lever folk utan musik? jag fattar inte?)
The White Stripes-Seven nation army. För att arbeta upp den rätta ilskan mot dammtussarna.
Kleerup feat Robyn-With every heartbeat Tempo, känslosam nog för att upprätthålla energin och förtvivlan kring hur trist och själsdödande dammsugningsgrejen är så man inte börjar slöa och hela proceduren drar ut på tiden.
Kent-Den döda Vinkeln. Bara för att.
Snoop feat Dr.Dre-Gin and Juice. Här räknar jag iskallt med att vara klar och kan därför sluta ögonen och tänka på uteservering och drink (men inte ginåjos, äckligt) istället för att titta på regnet därute.
Flippade bara runt lite på teven och fastnade framför en film med psykotiska mördare. Sen var det dags att gå ner i mörka källaren och hämta kläder.
Smart.
Rörelsedetektorn som styr lampan därnere är dessutom så taffligt placerad att man måste kliva in nån meter innan ljuset tänds. Fast den är ju egentligen ett bra mördar-skydd. Om det inte är en smart mördare som har kopplat ur den och sen anfaller innan jag har fattat vad som hände efterssom jag måste stå en meter in i en svart, mördarfylld I´m sure, källare i flera sekunder innan ljuset flimmrar igång.
Jag tog ipoden.
Och blundade tills ljuset var tänt.
Ska jag bli mördad vill jag låta bli att märka det så länge det går.
Men, note to self: tvätta på normala tider.
Planering kvinna, hur svårt ska det vara?
(känns så himla konstigt att kalla mig själv kvinna, vuxet liksom, det där blir nog sista gången innan jag har passerat trettio, och frågan är ju om det någonsin kommer hända med tanke på min mördarfyllda källare och taskiga planering)
Anyway, någon gång i februari tänkte jag att mars skulle bli known as den bättre, nyttigare månaden. Efter ett kalori-intag värdigt en mindre en elefant dom sista månaderna är det med yttersta förvåning jag konstarerar att jag inte verkar ha gått upp flera kilon. Har inte vågat ställa mig på vågen förrän imorse och det såg ut som vanligt, märkligt. Förresten så sprack Mars redan den 1:a med inflyttningsfest med massa gott och när man redan börjat kan man ju lika gärna fortsätta, skjuta upp saker kallas det och är något av en paradgren.
Igår tyckte vi lite synd om oss själva, jag och kollega A, skitlångt pass på jobbet (självpåtaget, inte någon chefs fel, måste poängtera det efterssom minst två av dom läser här när dom inte är fulla i Åre, det är dom nog nu skulle jag tro) och det betyder att man på något vis måste kompensera sig själv. A hade barnkalas i söndags, redan då var jag och nallade på tårtan. Efter kalaset hade hon självklart massa över, normala människor bakar väl kanske tre sorters bullar, ambitiösa kanske ger sig in på sju sorters kakor, hon öppnar typ bageri och ingen gräshoppssvärm i världen kan äta upp allt. Hursomhelst tog hon med resterna och efterssom ingen annan ville länsa påsarna så kände jag mig pressad att hjälpa henne. En, eh, generös, bit tårta, sju morotsmuffins med extra glasyr och tre bullar senare så var jag hög på socker och det hela kändes helt ok.
Om man skulle slicka på mig nu så smakar jag förmodligen morot uppblandat med philadelfia-glasyr.
Men det här håller inte, det är förmodligen bara en tidsfråga innan allt socker och tomma kolhydrater jag petat i mig anfaller mig i sömnen och jag vaknar upp med en kropp i hundrakilosklassen.
April.
Då ska jag skärpa mig.
Vi säger så.
