CuriosityAndTheCats

Det här tyget skulle jag vilja ha..Skulle nog göra en tavla av det tror jag. Om nån undrade.

..istället för blod, svett och tårar. För jag har inte svettats. Men jag har gråtit, skrattat och blödigt (blodat? blött?).

Dagens började riktigt uselt med försovning. Sen pratade jag med D och det var var absolut inte uselt men det skickade in mig i ett kraftigt funderande tillstånd. Så för att undvika depression åkte jag och fikade med en vän. Lekte lite med hennes barn och hundar. Hundarna var roligast. Förstår mig inte riktigt på ungar. Läste tidningen och började grina åt nån snyfthistoria. Otröstlig och hulkande och snorandes som en liten unge.

Trötthet stavas det nog.

Mitt i alltihop ringde J, skulle aldrig svarat om det var någon annan. Det visade sig att jag grinade för mycket för att kunna prata och av någon anledning var det så roligt att jag började skratta istället. Men ett tålamod som bara någon som faktiskt har praktiserat bland riktiga dårar på psyket kan ha lirkade hon ur mig att “nä, det har inte hänt något, jag är bara trött”. Och sen grinade jag lite till, och skrattade, samtidigt.

Hade lovat att rida en annan väns häst idag. Eller kossa rättare sagt. För i ett obevakat ögonblick gjorde hon ett dubbelt jämnfotahopp med efterföljande bakåtspark i nerförsbacke. Och skickade mig i backen med dunder och brak. Så nu sitter jag här med en tröja som sitter fast i vad jag antar är ett gigantiskt skrapsår på armen och betraktar mitt skrubbade och blodiga knä som svullnar mer och mer för varje minut. Precis vad jag behövde, verkligen.

Så idag bjöds det på blod, skratt och tårar.

Det finns visst värre saker än att inte kunna somna. Det finns ju att inte kunna somna för att sen inte höra väckarklockan och vakna liiite försent för att hinna det man skulle men fortfarande mycket för tidigt för att vara pigg.

Bra jobbat, verkligen.

..är det värsta jag vet. Inte frivilligt sömnlösa nätter. Men dom här. När det bara inte går att somna. När jag inte bara vet att imorgon kommer gå åt till att vara trött och less för att jag inte får något gjort eller att jag inte kan uppskatta det jag faktiskt får gjort för att det enda jag kan tänka på är att jag är trött. Utan att själva sömnlösheten i sig är ångestframkallande.

Läsning brukar funka. I den mån att den sömnlösa tiden blir mindre tråkig. Men det funkar bara med bra böcker och någon sådan fanns inte att tillgå. Alla bra böcker i huset är lästa. Kvar återstår två böcker som jag verkligen har försökt läsa. Nån med Joyce Carol Oates. Hon ska tydligen vara bra. Ett litterärt geni. Viktig. Jag tycker ärligt talat att hon är skitjobbig. Och en annan bok som jag fick i present. Ren dynga. Men det var en rar present, jag gillar ju verkligen böcker. Så tanken var god.

I princip borde ju en dålig bok vara bättre än en bra om man ska bota sömnlöshet. Icke. En dålig bok får mig bara irriterad. Och klarvaken. En bra bok VILL jag verkligen läsa. Följdaktligen så somnar jag alltid ifrån den. Jag kom helt enkelt aldrig ur trotsåldern.

Så nu har jag loggat in på cdon.com, får väl köpa mig ett par sömnpiller. Men jag hittar bara “jagblevmisshandladochvåldtagensombarnochnutänkerjagblirikpådet”-böcker och deckare. Inte intresserad av varken det ena eller det andra. Jag är skitless på våldtagna barn och överduktiga poliser med alkoholproblem och en faiblesse för klassisk musik.

När jag tänker på det är nog min relation till böcker inte helt sund. Dom kan verkligen göra mig upprörd. Bara genom att finnas, jag behöver inte ens läsa dom för att surna till. Å andra sidan gör dom mig väldigt glad. En bra bok kan få mig att längta hem till sängen mer än vad någon pojkvän någonsin lyckats åstadkomma. Och då har det ändå inte varit något fel på dom. I sängen i alla fall.

Äh, jag ska ge det ett försök till. Igen.