CuriosityAndTheCats

Kom till skolan med andan i halsen och letade upp kontoret där “min” studiehandledare sitter. Knackar förgäves på dörren flera gånger innan en liten farbror går förbi och säger till mig att hon är mammaledig. Mitt spontana svar blev “Men, det går ju inte?!”. Det tyckte han tydligen var lustigt. Och nu när jag tänker på det så var hon rätt tjock sist jag såg henne. Det visade sig att han var hennes vikarie. Och det visade sig även att tydligen var det inte anmälan för just den här utbildningen förrän om två veckor. Kikade på arbetsprovet. Fick lite panik. Och nu vet jag med all säkerhet att det här inte är min grej.

Vilket leder oss till frågan om vad som egentligen ÄR min grej? Beats me…jag har ingen aning. Hela grejen får mig faktiskt att vilja kliva in i duschen, sätta mig på golvet, stoppa näven i munnen, gråta och vagga fram och tillbaka.

Så nu tänker jag stoppa tillbaka huvudet i sanden tillsvidare. Tills det börjar lukta för illa därnere som D så fint uttryckte det.

Jag har i ungefär tre veckor varje morgon tänkt att “Ikväll ska jag ta ut och kasta dom här linserna”. Jag har såna där dygnetruntienmånad-linser och det funkar fint. Problemet är att jag aldrig kommer ihåg att byta dom. Dom är så praktiska att jag nästan glömmer att jag överhuvudtaget har ett synfel. 

Varje kväll glömmer jag att ta ut dom där jäkla linserna och imorse vaknade jag med röda, svullna och smärtande ögon. Bara sådär. Vilket tyvärr inte kan härledas till vindrickandet igår för det var av det sansade slaget. Vuxet och helt befriat från tonårsfyllor och efterfester och uppvaknanden på okända platser. Jag var hemma redan vid halv tolv, mycket ovanligt.

Så ikväll ska det ske. Jag har fått för mig att jag måste ta ut dom på kvällstid, så att ögonen liksom får vila från linserna en natt varje månad. Om detta nu skedde en gång i månaden det vill säga, nu handlar det mer om en gång varannan månad, i bästa fall.

Dagens andra ångestobjekt är att idag är sista datum för att söka in till högskolor och universitet om man vill börja till våren. Och jag har inte en susning om vad jag vill bli. Men någonting måste ju hända så efter en massa läsande om olika utbildningar som snabbt har avfärdats (Tråkigt. För lång. För konstigt. Obegripligt. Detta är listan på ord jag har tänkt om dom flesta.) har jag hittat en ynka utbildning med start januari 08 som jag kan tänka mig.

Självklart är detta en liten, smal historia med 30 platser per år och flera hundra sökande. Arbetsprover och intervjuer om man lyckas ta sig förbi betygsgranskningen. Chansen för mig att komma in är därmed nästan obefintlig och det känns tryggt att söka. Men jag lyckas inte söka på nätet så nu måste jag upp till skolan och haffa en yrkesvägledare.

Frågan är ju om man är lämpad för högskolestudier när man inte ens lyckas koda ur en ansökan på nätet? Har inte tålamod att räkna ut hur det funkar så jag får vända mig till någon som har betalt för det. Allt enligt samma lathetsprincip som gör att jag hellre ringer 118118 än slår i en telefonkatalog. Ska man verkligen plugga då?

Äh, nu åker jag. Det löser sig. Kanske.