CuriosityAndTheCats

Dom här arbetsproverna kommer med största sannolikhet bli en källa till ångestfylld prestationsångest dom närmsta veckorna. Den första tog mig fyra timmar. Och jag vet inte ens om det duger. Har egentligen ingen aning om vad som förväntas.

Fast när jag tänker på det kan ungefär två timmar ha bestått av kaffedrickande, rökande, facebookande och telefontjattrande. Snällt räknat. Ändå snurrar dom i huvudet hela tiden. Vi får väl se hur det här blir men nu tänker jag stänga kreativitetsbutiken för idag. Min stackars hjärna klarar bara ett visst mått präktighet varje dag och idag har jag fått mer gjort än jag har fått sammantaget på flera veckor. Enough is enough.
Nu ska jag bara räkna ut vilken av ett urval mindre präktiga aktiviteter kvällen ska bestå av. Det här är däremot något jag verkligen har talang för så det kommer nog gå fint.

…och bättre!
Kom till skolan, lätt nervös för att jag skulle ha hunnit hopplöst på efterkälken efter två veckors frånvaro. Icke. Dom nötterna har inte kommit en centimeter. Så jag bokade ett prov, speedläste och skrev. Och godkänt är det helt klart, med lite tur mer. Läraren tittade lite misstänksamt på mig men även om jag inte varit där har jag faktiskt sneglat i boken en gång i alla fall.
Tack och lov har jag relativt lätt för att blixtsnabbt stuva in information i hjärnan och spotta ur mig den igen en kvart senare. Om du frågar mig om när Olof von Landin reformerade hela det svenska språket om tre veckor kommer jag förmodligen inte ha en aning. Just nu vet jag att det var år 1732. Detta må nu en gång för alla vara varje lärares mardröm med deras pedagogiska inställning till djupinlärning och annat dom tycker är meningsfullt men för mig är det ganska praktiskt.

Gick förbi den där info-tavlan i entren. Den som alltid är full med små käcka tillrop som får mig att vilja kräkas. Men någonting måste ha hänt den käcka lilla skrivaren för idag stod det “Tiden läker alla sår. Och ersätter dom med nya”. Mycket lustigt faktiskt. Människan måste ha landat på samma planet som alla vi andra, äntligen.

Nu blir det snabbdusch, fika med rolig kompis och sen ska det göras arbetsprover till ögonen blöder. Basta. Dom må bli usla men göras ska dom, jag har alldeles för lätt för att bara lägga saker åt sidan och strunta i dom. Nu är jag tydligen inne i något slags flow här så det är lika bra att rida på vågen.

Med en arme av väckarklockor har jag lyckats skrämma upp mig själv i tid. Inte mindre än två telefoner och två olika noteringar i elektroniska almanackor krävdes men jag är uppe. Seger.

Det var dags att rycka upp sig ur apatin och ta tag i skolarbetet. Det är en sak att inte kunna gå på grund av jobbet, pengar är ju liksom nödvändigt, men att försova bort alltihopa känns ju pissigt. Och med ett par dagars distans till den första chocken så är nog arbetsproverna värda ett försök trots allt. Tror fortfarande varken riktigt att det är min grej eller att jag har en rimlig chans att komma in men det skadar inte att prova.

Så, nu får det vara nog med apati och höst-depp ett tag.