CuriosityAndTheCats

Något säger mig att det är fejkat, spelar ingen roll, ändå roligt.

..hur det är möjligt att en tjej som minst tre gånger i veckan tomt stirrar in i garderoben och tänker “jag har verkligen INGET att ta på mig” kan ha TVÅ fulla ikeapåsar att tvätta helt plötsligt. Och jag hatar att tvätta. Diska och städa är väl inga party-situationer direkt men det är ändå effektivt. Ett moment, sen är man klar. Men tvätta? Ett jävla spring upp och ner för trappor och sorterande och hängandes och vikandes i all jäkla oändlighet…

När man var liten var det värsta grejen. Det lät som om alla hade varit med om det utom jag. Och alla fick det att låta som om självaste Satan hade knackat på dörren. Jag såg dom bara på busshållplatsen. Dom unga männen med vattenkammad mittbena, svart kostym i sommarvärmen och en mormonbibel i händerna. Men idag knackade dom på min dörr och väckte mig.
Jag övervägde att öppna, kunde ju ha varit spännande. Men i mitt så gott som nakna, väldigt rufsiga och nyvakna tillstånd fann jag det för bäst att låta bli. Annars hade dom väl kastat vigvatten på mig. Så jag stod där och kikade i nyckelhålet en stund. Jag är inte säker på att dom var mormoner, lyckades inte läsa texten på bibeln dom bar på men jag vill gärna att dom ska ha varit det så att en lucka i min allmänbildning kan få anses fylld.

bilden har jag rakt av stulit från någonstans, www.kinkyafro.se tror jag det var.