CuriosityAndTheCats

Läste lite på min egen blogg. Jag har blivit sjukt tråkig. När ändrade hela mitt liv karaktär till att bara vara orolig för att inte vakna tidigt nog, eller bli väckt för tidigt? Minns en inte alltför avlägsen tid då måndagsmorgnar nästan alltid handlade om damage control. Vakna, fundera på vad som hände, må illa. Lyfta på täcket och kolla vad man hittar. Hittade i och för sig nästan alltid samma sak men det var ändå lite spännande. Måndagsångest handlar inte längre om illamående och “but why”-tankar. Nu är det läxångest. Skittrist.

Just i skrivande stund har jag visserligen inte bara en utan två okända män i sovrummet. Men dom är väldigt intresserade av fönstrena och visar mig just inget intresse alls. Ännu mindre än för en timme sen. Kan bero på att jag har byxor på mig den här gången.

Varför måste hantverksarbete ske så tidigt som det faktiskt bara är möjligt? Varför vill man äta lunch klockan nio på morgonen? Kom inte och tjata om dagsljus, fönsterreparatörer jobbar inomhus, det finns lampor nu, det har det funnits över större delen av 1900-talet.

Egentligen skulle jag och B ha slutat jobba klockan nio igår kväll, ny grej, vi ska stänga klockan åtta på söndagar. Jojo, det kan du ju försöka förklara för det middagssällskap på tjugofyra personer som inledde med att vara en timme sena. Jag kom hem kvart i ett inatt. Så jag blev milt förvånad när det ringer på dörren klockan åtta imorse. Och det känns så där att släppa in två bullriga karlar i min pyttelilla lägenhet när jag inte hunnit mer än slita på mig en t-shirt och världens minsta shorts. Trodde i mitt stilla sinne att dom skulle säga “Men sov du? Vi har 150 lägenheter till att gå igenom, vi tar din sist, gå och lägg dig igen” Icke.

Dom kastade en blick på min sorgliga uppenbarelse och satte igång. Och pratade lunch. Min lägenhet var tydligen den sista innan det var dags för detta stora event. Klockan halv nio på morgonen? Jag fixar inte ens frukost vid den tiden…
Och sen vräker han ur sig “Ja, vi är tillbaka lite senare, måste lägga en ny fog här”.

Vad “lite senare” betydde visste han inte. Nä men fine, skit i min sömn ni, jag är vaken, det är helt ok. Men ge mig din adress så ska jag åka hem till dig med en drink när jag slutar jobba på lördag så ska vi se hur sugen du är på att släppa in mig och min gin&tonic klockan halv fem på söndagsmorgonen…