CuriosityAndTheCats

Läste lite på min egen blogg. Jag har blivit sjukt tråkig. När ändrade hela mitt liv karaktär till att bara vara orolig för att inte vakna tidigt nog, eller bli väckt för tidigt? Minns en inte alltför avlägsen tid då måndagsmorgnar nästan alltid handlade om damage control. Vakna, fundera på vad som hände, må illa. Lyfta på täcket och kolla vad man hittar. Hittade i och för sig nästan alltid samma sak men det var ändå lite spännande. Måndagsångest handlar inte längre om illamående och “but why”-tankar. Nu är det läxångest. Skittrist.

Just i skrivande stund har jag visserligen inte bara en utan två okända män i sovrummet. Men dom är väldigt intresserade av fönstrena och visar mig just inget intresse alls. Ännu mindre än för en timme sen. Kan bero på att jag har byxor på mig den här gången.