CuriosityAndTheCats

När vi var ute häromkvällen, jag, E och ett par tjejer till kom vi in på ämnet tvångstankar. Jag erkände min skräck för att mamma skulle arrangera min begravning. Och nej, jag har inga som helst planer på att dö ung. Å andra sidan gör jag hela tiden saker som jag inte hade några som helst planer på att faktiskt göra. Och en vacker (ful) dag kanske inte chauffören i sopbilen hinner upptäcka mig innan jag har blivit överbackad med ipod och allt. Vilket leder oss in på en bi-tvångstanke: Jag hoppas att jag just då lyssnar på något coolt, inte på låt oss säga Like a prayer med Madonna som finns i min ipod efter ett köp av begagnad dator där itunes genast kastade in förra ägarens musik på min ipod.

Hursomhelst, tre par småchockade ögon stirrade på mig men när jag förklarat hur jag menade var alla rörande överens om det genialiska i vita arkiv.

Vad det gäller mig får min mamma gärna välja kyrka och arrangera blommor och dylikt, det rör mig inte i ryggen. Det är musiken jag är orolig för. Hon har sån usel musiksmak. Jag vill inte sitta på mitt moln (jag vet att jag inte alltid varit så snäll men helvetet? det är väl att ta i?) och rodna för att mamma fått för sig att spela “Candle in the wind” med Elton John. Pinsamt.

Jag gav E uppdraget att informera min mamma om det här in case of. Jag vet i och för sig inte riktigt vad jag vill ska spelas heller men Elton John är inte bjuden på min begravning, ok?

Jeff Buckleys “Halleluja” är ok i alla fall, om jag inte hinner fixa till något.