CuriosityAndTheCats

..Eller nä. Så är det inte. Men sidan funkar knappt just nu, för mig i alla fall. Vilket lämnar en svag obehagskänsla. Hur ska jag kunna veta hur alla människor jag kallar mina “friends” men aldrig skulle drömma om att lyfta luren och ringa har för sig? Va?
 
Hur ska jag kunna veta vem som ändrat sin “relationsship status” efter helgens draman? Och hur ska jag kunna gå till jobbet som en hel människa utan att veta om jag har blivit inbjuden till några grupper eller om någon vill att jag ska bli en vampyr? (nej tack, det vill jag inte).

I övrigt är jag aptrött. Men nu ska det jobbas och när jag slutar kommer Världens Bästa M och hämtar mig så vi kan leka.

Allvarligt, varför, varför vill en vuxen människa trycka dit röda blinkande horn i pannan och sen gå ut på krogen? Jag kommer aldrig förstå? Herregud, jag förstod det inte ens när jag var fjorton. Halloween-utklädnader är för barn eller möjligtvis för, väldigt, slutna sällskap.

Dagens märkligaste var en tjej i baren som på fullaste allvar tittade på mig och sa “vart har du köpt ditt hår?” och sen trodde att jag ljög när jag hävdade att det är alldeles äkta. Ingen människa vid sina sinnens fulla bruk skulle köpa skulderlångt, sinnessjukt tjock och krulligt hår. Balsam är definitivt den enskilt största utgiften på mitt hushållskonto. Jag tvättar håret för mer pengar än jag äter för. Jag skulle kunna donera hår så det räckte ledigt till åtminstone två-tre skalliga människor. Om dom passade i smålockigt det vill säga. Varför skulle jag vilja köpa det? Enda skälet till att jag inte bara kapar det kort är för att det ser roligt ut (been there, done that). Och mina öron står ut. Och det är ganska varmt och skönt på vintern.

Dagens absolut bästa var Världens bästa M som ringde och meddelade att hon satt på ett tåg på väg hit. Kärlek på ett tåg. Bara sådär helt appropå. Lycka.