Dementi
Själv placerade jag mig i soffan, såg csi. Sen var jag för trött för att gå och lägga mig eller ens byta kanal så jag såg boston tea party. Och blev upprörd.
Alltså, det här med rymd och evighet har för mig alltid kännts lite..skrämmande. Jag är ganska praktiskt lagd av mig. Gillar saker man kan ta på, och förstå. Evighet och oändlighet går inte att förstå. Alltså, jag fattar, det tar aldrig slut. Men någonstans säger en liten röst “men det går inte, allt tar slut, rymden måste sluta någonstans”.
Och där i soffan sitter nån rymdforskare och vevar med armarna och pratar om tid och rymd och evighet och är alldeles lugn medans en liten, svårt bakfull tjej med redan svarta tankar sitter i en annan soffa och drar filten längre och längre upp över ansiktet. Upprörande. Tog mig tillslut samman och la mig. Men alltså..det måste ju ta slut! Och jag trodde bosteon tea party var harmlöst.
Jag blir sjukt känslig i bakfullt tillstånd. Minns en dag, nyss hemkommen från någon slags snowboard-helg som hade inneburit en halvtimme i backen (jag kan inte ens åka snowboard!) och en hel massa timmar med ett vinglas klistrat i handen. La mig i soffan och slog på tv:n. Rännstensungar. Jesus. Jag grät så mycket att jag ringde till mamma som var på väg att kasta sig på ett tåg hit innan hon förstod att det inte var någon kompis till mig som dött, det var hon på tv:n.
Så jag måste begränsa mitt medieintag till feel good-filmer och sit-coms. Harmlösa saker. Det borde jag lärt mig.
