CuriosityAndTheCats

Jag är inte bara ganska förkyld. Jag har snarast en fot i graven. Försökte ringa mamma för tröst. Hon bara “Du, din lillasyster skriker och din lillebror har varit dum i skolan och nu ringer du och gnäller och blablabla” Det är väl inte mitt fel? Jag är sjuk och behöver kärlek.

Nu.

För jag kan inte hantera feber, jag tror att jag ska dö. Faktum är jag nog redan har börjat dö.

Och bilden kommer ifrån? Ja inte vet jag. Jag har stulit den någonstans på internet. Stäm mig vetja..

I ett försök att inte känna mig helt värdelös för att jag inte gör något jag faktiskt borde göra så bestämde jag mig för att göra lite nytta här hemma. För arbetsprover känns övermäktigt, skolan är slut för dagen och den där försäkringsblanketten är ond.

Sagt och gjort. Diskade. Tog bort hushållspappret från toan och ersatte det med toapappret som jag handlade förra veckan men som blivit ståendes i köket. Funderar lite på att dammsuga. Orkar inte just nu så jag betalar lite räkningar som ramlat in tidigt istället. Dom behöver inte betalas förrän om typ en månad men det innebär mindre ansträngning än att städa. Har fått en räkning från sjukhuset för uteblivet besök. Hade missat ett cytolog-prov. Dvs ett cellprov. Sånt här tvingas alla tjejer iväg på för att typ cancer ska upptäckas i tid. Det är ju bra. Men om jag hade gått hade det kostat åttio kronor. Att inte gå kostade 130 kronor. Plus åttio, efterssom dom tvångsbokade en ny tid.

Det borde väl rimligtvis vara dyrare att gå dit och ta upp deras tid? Och plasthandskar och ett par meter av det där pappret dom täcker gyn-stolen med? Och dessutom betalar jag aldrig den där femman som kaffet kostar i väntrummet. Dessutom får man alltid vänta jättemycket för att dom överbokar. På det stora hela gjorde jag dom en tjänst som inte dök upp. Och det får jag betala för? Otack är världens lön..

Och tänk vad många skor jag hade fått råd med om jag faktiskt gick på sånt här i tid och parkerade på riktiga parkeringsplatser istället för att varje månad betala straffavgifter och parkeringsböter. Och vad mycket jag skulle fått gjort om jag bara tog mig själv i kragen istället för att skriva mer eller mindre poänglösa blogginlägg.

Vaknade upp med en ängslig känsla. Spårade lite och kan nu härleda den till allt jag borde gjort dom senaste veckorna men som bara har runnit ut i sanden.
 
Arbetsproverna ska vara inne på fredag. Jag har gjort en av 11 och den är inte ens klar. Och DET tog en hel kväll. Försäkringsblanketten stirrar på mig från bänken i köket. Icke ifylld. Mina skolböcker ligger i en stor, ångestfylld hög mitt på golvet i hallen. Bara idag har jag klivit över dom säkert fyra gånger. Blundandes. Dagens lektion började klockan 08.20. Då sov jag som bäst.

Jag har till råga på allt blivit ganska rejält förkyld. Och jag som lovade lilla söta ex-arbetskamraten att spela squash med henne i kväll. Men det är nog inget som inte lite alvedon och nässpray kan ta mig igenom. För det är ju bara tråkiga saker jag inte klarar av.

Jag vill inte vara vuxen. Jag vill att någon vuxen styr upp mig.