CuriosityAndTheCats

Efter närmare en karta alvedon så ber min lever om nåd medans resten av mig är ganska okej. Bra vore synd att säga, jag producerar fantastiska mängder snor och är ganska hålögd men jag står och går i alla fall. Efter jobbet kom D med tillhörande pojkvän O (http://kvallens.blogspot.com) på en väldigt hastig kopp kaffe på sin väg hem från en shoppingtur.

Jag känner inte O så väl men det är en fin kille. Sansad. Ämnen som feta katter och lycka avhandlades raskt.

D kallade min katt tjock, jag var nära att på ett väldigt moget sätt skrika “Men durå!” men fick stopp på mig själv. Han är ju ganska tjock. Katten alltså, inte D. Men att kritisera mina katter är som att ge sig på folks föräldrar/syskon. Minerad mark.

Lycka kan ju diskuteras i all evighet. Jag och D är rörande överens om att det enda sättet att vara sant lycklig mer än korta stunder åt gången är att faktiskt vara utvecklingsstörd alternativt riktigt stendum. Vad O tycker vet jag inte, han fick inte en syl i vädret.

En del av mig är lite rastlös och vill hitta på något nu. Resten av mig känner att febern är på väg tillbaka och rekommenderar soffläge, vi får väl se vem som är starkast. Hade jag inte varit tekniskt efterbliven så hade jag ju kunnat lytt Hank Moodys råd om att ladda ner Californication och tittat på. Men en gång för alla så är jag nu det och får snällt vänta och se den på tv, när den nu kommer dyka upp på en kanal jag har, 2010 kanske?