CuriosityAndTheCats

D dök upp som gubben i lådan idag och fick därför följa mig till målarbutiken där jag hämtat tapetprover. På vägen därifrån nämner han att vi kan väl kolla loppmarknaden som ligger på vägen. Absolut säger jag.

Tjugo minuter senare kliver D ut utan att ha köpt en pryl. Jag kliver ut med en cykel. I november. Där och då kändes det som en bra idé, cykeln var fin och billig. Just nu när cykeln är parkerad i förrådet och jag tittar ut över min snöiga innergård känns det lite..onödigt.

Går och fikar. D nämner att han vill kolla en inredningsbutik på vägen hem. Absolut säger jag. Tjugo minuter senare kliver D ut utan en pryl. Jag kliver ut med en tavla. Den känns däremot inte ett dugg onödig. Det Marimekko-tyget som sitter på tavlan har jag spanat in länge. Lycka.

Däremot gjorde tavlan att dom tapeter jag spanat in för en fondvägg går bort. För stökigt. Fast tavlan fick mig istället att vilja måla om. Hela lägenheten. För det är ju trots allt ett helt år sen jag målade om. Hela lägenheten. Omväxling förnöjer helt enkelt.

Det enda rummet som faktiskt skulle behöva renoveras är hallen, den orkar jag inte ens ta tag i. För jobbigt.

 

Visst skulle den vara nästan ännu lite finare på en vit vägg? Och jag har inte hängt den snett, jag håller kameran snett.

Jag älskar verkligen mina vinterförkylningar. Dom är så trogna. Älskar mig och lämnar mig aldrig. Jag blir varm i hela kroppen av att betrakta min röda näsa och mina svullna ögon.

Speciellt lycklig blir jag dom här mornarna när nässprayen är slut, när jag likt en överviktigt bulldogg blir tvungen att andas genom munnen. När munnen blir sådär mysigt torr och jag dricker vatten i mängder och får springa och kissa tre gånger i timmen som en äldre man med prostatabesvär. Det är verkligen underbart.

By the way, om någon söker mig så finns jag på apoteket. Med en kundvagn och hela sparkontot i handen. För nu får det vara nog. Kan Jang, we have a date.