CuriosityAndTheCats

Jag avskyr verkligen Felia. Varje gång jag ser dom välbekanta kuverten på hallgolvet vill jag bara lyfta upp dom och elda upp dom i diskhon. Lyfta med pincett, jag vill inte ens låta min hud röra dom. Mycket av den här oviljan kommer nog av att jag är beroende av dom. Jag gillar inte beroende. Och dom är grymma på att ta betalt men inte riktigt lika grymma på att leverera alla gånger.

Så nu när jag låtit en teliasäljare med sjukt sexig telefonröst lura mig känns det lite som om jag slutit ännu ett förbund med djävulen. Det började med det obligatoriska “Utvalda Kunder”. (nice price mista, only for you, all night). Det fortsatte med det magiska ordet “Gratis” (det finns ingeting som är gratis. Ingeting.) Och det slutade med att jag med största sannolikhet har blivit lurad. (Igen.)

Men jag får i alla fall en massa tv-kanaler. Gratis sa den sexiga telefonrösten. Yeah right säger jag. Jag upprepar, ingenting är gratis. Ingenting.

Hade aldrig tänkt lägga nån bild på mig själv här. Men igår trillade det ner en drös bilder i inkorgen och jag tyckte dom var så fina. Kärleksfulla.

Jag är full av kärlek till hästar i allmänhet och just då för Blixten i synnerhet. Blixten är synnerligen kär i godiset jag elegant har gömt i handen. Men kärlek är kärlek, oavsett.

Frisyren är ett resultat av inte så mycket kärlek till hårborstar. En av hästars stora fördelar är att dom inte på något sätt bryr sig om hur jag ser ut i håret.

Den här tavlan kanske inte var så lyckad trots allt. Missförstå mig rätt, jag älskar den. Problemet är att jag har börjat älska den så mycket att jag har börjat tycka illa om allt annat. Väggfärgen, övriga tavlor och mängder av små detaljer.

Borde verkligen tavlan hänga i ett hem där hallen är en inredningsmässig katastrof?

Nä, precis. Det borde den inte. Fan också. Det här kommer bli dyrt, jag känner hur det kliar i fingrarna på mig. Försökte lägga ut hallen på D igår. Han vägrade. Nu har det gått så långt att jag funderar på att ringa en riktig hantverkare, slipa golv och byta golvlister är helt enkelt inte min pryl. Mitt enda försvar för allt det här är en eventuellt värdehöjning av lägenheten. Men då krävs investering. Money feeds money…eller nåt?

Jag vill hälsa er och sparkontot en god morgon, för sparkontots del kan det bli den sista. Ever.