CuriosityAndTheCats

När jag kom in genom dörren nu efter jobbet ligger det ett brev märkt “beteendevetenskapliga mätningar” på hallgolvet. Genast har min paranoida hjärna kopplat ihop orden med psykutvärderingar a lá CSI. Jag vill inte veta varför. Jag har mig veterligen inte genomgått någon sån. Men det var bara resultatet på högskoleprovet.

1,4.

Inte så illa pinkat för en matematiskt obegåvad förstagångsskrivare med ovanligt taskigt sinne för logik. Landsnittet var 0,9. Det stressar mig lite. Jag kommer förmodligen inte plugga. Men det kanske alla dessa 0,9:are kommer. Vår framtid ligger alltså i deras händer? Det kommer vara dessa 0,9:are som sitter på dom viktiga posterna medans 1,4:are som jag fortsätter stå bakom en bar och köper havre för drickspengarna? Läskigt.

På hästfronten inget nytt. Imorgon ska Hugo träffa veterinären och få sitt, och mitt, öde utstakat. Jag är löjligt nervös. Uppvisar alla tecken på en klassisk förälskelse. Fjärilar i magen, aptitlöshet och en total oförmåga att tala i begripliga meningar.

Dessutom gillar jag inte att det här positiva prov-svaret dök upp idag. För bra saker kommer sällan i klunga. Jag hade hellre skrivit 0,0 på det där jäkla provet och fått klartecken på hästen.

Håll tummarna för oss.

Det ingick inte i planerna. Hade nån frågat mig för två veckor sen om hästar ingick i mina överskådliga framtisplaner hade jag sagt nej. Men i enlighet med allt som är jag så har jag kastat alla planer över axeln och blivit förälskad. I Hugo, 6 år och sagovit. Jag har i ärlighetens namn aldrig träffat Hugo. Jag har sett foton, jag har sett videofilm och jag har hört honom frusta genom en telefonlur.

Det här må verka galet och lite ogenomtänkt. Det är det förmodligen också. Men om allt går i lås med veterinärer och annat så bör Hugo Boss bli den nya mannen i mitt liv. Imorgon blir det besiktning. Då ska jag fundera på att börja andas igen. För nu är halva jag glad, en fjärdedel av mig är orolig och nervös över besiktningen och den sista fjärdedelen, det sunda förnuftet, har hoppat överbord och simmar i panik bort från mig.

Så, imorgon kanske jag andas normalt igen. Imorgon kanske jag är hästägare igen. Kanske.