CuriosityAndTheCats

Besöket på bildemonteringen var precis så genant som man kan föreställa sig. Tre skitiga mekaniker och en tjej som har sabbat sin bil overkligt många gånger på overkligt kort tid. Skämten om tjejer och bilkörning/körkort i flingpaketet/små tjejer i stora bilar haglade tätt. Höhöhö.

Skitkul, verkligen. Men det är ju bara att spela med, så småningom kanske mina skratt åt bilsoppan slutar klinga så falskt.

På en våldsamt halkig skogsväg någonstans mellan Svartvik och Sörfors, i ungefär 40km/h bakom en lastbil och med Elvis Costellos “Allison” i ipoden (ja, ipoden, bilstereon funkar bara ibland) och hela passagerarsätet fullt med reservdelar bestämde jag mig för att 40km/h är ett behagligt tempo för bilkörning. Jag övervägde inte ens att köra om lastbilen. Det krävdes inte ens behärskning. 40km/h var alldeles perfekt.

Jag har visserligen aldrig krockat i något högre tempo än typ 3km/h. Det har undantagslöst skett i samband med parkeringar/korsningar. Men jag tänker inte chansa.

Jag bestämde mig även för att jag aldrig mer ska parkera i carports. Eller nära väggar/stolpar/andra bilar. Eller krocka. Helst önskar jag att jag aldrig mer behövde köra överhuvudtaget. 

Det räcker nu.
FrökenBlyfot har blivit FrökenFjäderfot.

Man: Svartviks bildemontering, det är xxx. Jag: Hej, du, det här är ju lite pinsamt men det är jag, hon med mondeon. Man: Hej Mimmi! Jag: Eeh, hej. Du, har ni några backspeglar, passagerarsida? Man: Haha. Men du var ju här igår? Jag: Mm, hände senare. Man: Ska kolla, ringer dig om en stund. Jag: Ok, mitt nr är 070.. Man, avbryter: Jag har det redan här på en lapp. Jag: Åh. Hörs sen då..

Vet ärligt talat inte vaför jag erkänner det här. Skulle nog helst mörka det. Men jag orkar inte. Jag önskar jag kunde säga att det inte var mitt fel. Hey, jag önskar att jag kunde säga att jag aldrig mer ska köra bil.

Men det är fult att ljuga.