CuriosityAndTheCats

Sitter och lyssnar på henne och hennes karl som småpratar medans dom lagar mat. Dom är så söta. Hon försöker lära honom att säga “Jag älskar dig” på amharic, etiopiska. Efter tre försök (den här gången, detta har pågått i år) har hon fullständigt tappat tålamodet.

Du, jag har fan fått lära mig ett helt språk på kortare tid. Jag vet att du älskar mig, lägg av.

Han måtte verkligen göra det. Det roliga med hennes språkbruk är när hon blir upprörd eller exalterad och börjar prata på en sinnessjuk blandning av amharic, svenska och engelska. Detta leder utan undantag till att ingen hänger med och hon blir än mer upprörd. Såklart.

Jag pratade amharic som barn, på en treårings nivå. Det enda ord jag minns är fellegallo som utyds “jag vill ha”. Ingen blir väl förvånad över det. Senare fick jag lära mig att lägga till kaffe (bona) vatten (agua) och öl (birra) vilket är pretty much all I need. Marlboro lights är ganska universiellt.

Nu ska vi äta etiopisk mat som avbrott till julmaten. Mer mat kan vara det sista här i världen jag behöver men det är bara att äta, dålig aptit är nästintill straffbart i det här hemmet.

Av naturliga skäl är det ingen som verkar ha tid att blogga nu. Min blogg har även den fått se sig slagen av jul och familj. Igår handlade det mer om att den låg nere, omöjlig att nå, gud vet varför, men innan dess har det kännts socialt oacceptabelt att hänga för mycket framför datorn.

Idag är jag helt övertygad om att hela min hemstad ligger och vrider sig i hemska bakfylleattacker, men när ni har vaknat till och konstaterat att ni inte pallar mellandagsrea idag så är det dags att skriva lite, ok? För ett år sen hade jag inte en tanke på att blogga eller läsa andra bloggar men det har liksom smygit sig på ett litet beroende som börjar göra sig påmint.

Efterssom jag drack noll alkohol igår är jag pigg som en lärka och ska kolla in mellandagsrean här i lilla staden. När jag kommer tillbaka förväntar jag mig underhållning.

Så, seså, sitt inte här och häng, skriv något.

Varje år delar vår hus-DJ ut skivor med årets hits till oss i personalen. Dessa skivor pryds utan undantag med en snygg tjej i väldigt lite kläder. Hon är oftast svart (alltid? minns inte) och har alltid väldigt stor röv. Snygg, men stor.

Det finns mycket att säga om hip-hopens kvinnosyn.
Det mesta är åt helvete.
Men en sak ska dom ha cred för, dom är inte rädda för lite tits´n asses.

Så här i juletider är det liksom skönt att falla tillbaka på. Alla andra genrer inom musik, med möjligt undantag för opera, är ju mer inne på size zero-grejen.

Gangsta-rapen och dancehall-rörelsen känns därför just nu oerhört sympatisk, vapen och knark till trots.

Så dagens låt känns därför självklar; Sir Mix-a-lots Baby got back. I like big butts and I cannot lie…

(Och nä jag vet, rumpan på bilden är verkligen inte stor men ni anar inte vad jag gått igenom för att hitta en någorlunda anständig bild, prova själv att googla på “stor rumpa+bild” och se vad som händer.)