Idag (igår) åkte jag hem igen. Från regnig västkust till isig norrlandskust. Vid tågbytet i huvudstaden passade jag på att röka, tittade ner i paketet och registrerade att det nästan var tomt. Precis när jag rökt klart och styrde mot pressbyrån för att köpa nya så kom en man fram och frågade om han inte kunde få en cigarett.
En av dom törstiga som förmodligen spenderar osunt mycket tid på just centralstationen. Han fick paketet. Vilket inte var så ädelt egentligen. Det var bara två kvar. Men han blev glad. Och ännu gladare blev han när jag faktiskt stod kvar när han pratade. Jag hade ju inte bråttom och han var varken närgången eller obehaglig så varför inte.
Så han pratade lite.
Om att alla bar på gud.
Och efterssom jag hade varit snäll mot honom så var jag en god bärare.
Och efterssom jag var god så skulle jag få en god man som skulle föda mig goda barn.
Det måste vara skönt att leva i övertygelsen att män kan föda barn.