Långa, långa söndag.
Men transporten och vädret har underskattat mig och min envishet. När jag har klivit upp efter tre timmars sömn så tänker jag inte låta lite is stoppa mig.
Transporten var insnöad. Fram med spaden.
Den där vevgrejen vägrade funka, det gick inte att på normalt sätt veva upp transporten i rätt höjd för att haka den på bilen. In i huset, väcka systerdotter för att sedan med gemensam kraft lyfta på den på bilen istället.
Men pudersnön hade lagt sig på blank, tjock is och transporten har stått still i flera veckor. Bilen fick inte fäste och jag kom inte en centimeter.
Fram med grus. Icke.
Här någonstans var jag beredd att ge mig. Åka hem igen och sova. Men jag är dock bara den senaste i raden av en lång rad tjurskallar och ett gammalt minne från någon liknade situation med pappa pockade på uppmärksamhet.
Handdukar.
In i huset, hämta två handdukar (förlåt syster, du ska få nya) och lirka in dom under framdäcken på bilen.
Jodå, nu funkade det. Vågade dock inte lasta på uppskattningsvis 450 kg häst på det underlaget och tro att jag skulle komma någonstans så när farten redan var uppe kördes bil och transport ut på den större, plogade, vägen och parkerades på första bästa bussficka.
På med varningsblinkers.
Språngmarsch tillbaka till stallet.
Snabbborstning av häst.
På med ett täcke.
Hiva upp sadeln i famnen, ta hästen i hampan och sen lätt jogg ut till stora vägen med förvirrad häst som nog trodde jag hade blivit galen.
I rena förvirringen, eller på grund av min do not mess with me now-uppsyn gick han rakt in i trailern och lät sig snällt bindas fast så att jag kunde springa runt och stänga luckan.
Så var vi på väg. En trött tjejs lilla, lilla seger mot elementen.
Var det värt det?
Japp, helt värt det. Hugo gjorde sitt bästa pass sen han kom.
Av antydan till träningsvärk i mina lår att döma så gjorde nog jag det också.
Jag fick bra tips av duktig tränare och känner mig taggad.
Väl hemma igen gjorde jag en kraschlandning i soffan och somnade som en bäbis. Efter ett par timmar i soffan så var jag dock på benen igen. J:s sambo Mr. Buttman (lång historia, rolig också, taskig handstil och texas-poliser bland annat) med vän väntade på bowlinghallen. Sms-inbjudan på ett glas rödvin från annat håll. Utan min medverkan lyckades dock alla hamna på samma ställe. Hann inte med någon bowling men fick i alla fall en välförtjänt hamburgare och kasta lite hoops på basket-maskinen. Benny Bling Bling (http://svartblogg.blogg.se) var en gentleman och kastade riktigt dåligt så jag slapp komma sist. Cred till honom. Vann till och med första rundan innan dom andra vaknade till och skärpte sig innan dom fick tjejstryk.
Mötte upp med J på en av två söndags-öppna krogar i lilla staden. Benny hade mjukbrallor på sig, han smälte in perfekt. Han tog sig även i kragen och gick hem innan sprit-hornen hade växt till sig ordentligt på Mr.Buttman med vän och innan jag lät en lugn söndag bli en mindre lugn söndag på det andra öppna stället. Hann sjunga duett med både J och Mr Buttman innan karaokebaren stängde. Måste ha varit i ren lycka över min lilla, lilla vinst mot elementen tidigare på dagen som gjorde det för speciellt onykter var jag inte och jag sjunger inte heller. Inte ens om jag faktiskt ÄR onykter. På goda grunder för övrigt, det låter ganska illa.
Bjuder på det.
