Genväg är smärtväg?
Två stycken igår närmare bestämt.
Att servera två kulor glass kan vara förenat med fara. Höll på att skriva livsfara men mig veterligen har inget dött av ett spräckt ögonbryn. Dessutom överdriver jag. Mitt ögonbryn är inte spräckt, bara lite svullet.
Hursom, i all hjälpsamhet skulle jag bära ut två kulor glass till den matsal jag inte jobbade i igår, det finns två. Noterar två saker vid bordet.
Glassätarna saknar skedar.
Glasdörren in till “min” matsal står öppen alldeles bakom glassätarnas bord. En genväg således.
Och vi vet ju alla vad dom säger om genvägar.
Kilar tillbaka till baren, plockar med mig skedar, placerar dom hos glassätarna, ler sött och vänder mig om. Med farten hos den som är alldeles säker på att ha en öppen flyktväg möter jag den nu stängda glasdörren.
Pang.
Verkligen pang.
Plötsligt har vi en knäpptyst matsal fylld av förvånade miner och en desorienterad servitris som blivit tillfälligt blind av tårarna som blixtsnabbt vällde upp i ögonen. Hinner buga lätt och mumla ingen fara innan jag öppnar dörren och blixtsnabbt piper ut därifrån.
Ingen ånger alls från servitrisen som glömt skedarna och kassa-killen som ljudlöst skjutit igen dörren bakom min rygg utan att dra för tygskynkena som delvis är till för att undvika sånt här.
Dom hade fullt upp med att ligga på golvet och skratta.
Kassa-killen hade åtminstone vett nog att skämmas tillräckligt för att låta sig tvingas till att torka bort avtrycket från mitt ansikte på glasdörren, jag vägrade.
Servitrisen har tydligen ingen skam alls i kroppen. Så vitt jag vet ligger hon där på golvet och skrattar än.
(förövrigt har mitt värde stigit till över 12000 dollar och jag ägs för närvarande av en respekterad konstnär. märkligt nog lindrar inte detta smärtan i ögonbrynet.)