..när det enda jag verkligen känner för är att sälja allt jag äger och hoppas att pengarna räcker till en flygbiljett
vartsomhelst så blev det inget bloggande.
Hinner alltid tänka igenom (nåja) en hel del alternativ varje gång det händer.
Apelsinplockerska i Israel? Ok.
Laga mat på dykbåtar i Egypten? Visst.
Volontärtorka snor på fattiga barn i Ghana? Hit me.
Men efterssom jag är en ganska tråkig trygghetsnarkoman så kommer det aldrig hända. Dock är vissa dagar som gjorda för att fantiseras bort.
Idag har väl inte direkt visat sig vara så värst mycket mer spännande igår. Har spenderat i princip hela dagen i stallet där Hugo har fått besök av klippmaskinen och blivit av med en massa tjock päls. Det firade han genom att vara superpigg och unghästbusig genom hela ridpasset.
Jag blev faktiskt lite glad, första gången han har bockat sen han kom, blev nästan lite orolig för att jag aldrig skulle få trilla av honom. Det gjorde jag i och för sig inte idag heller.
Han har inte det rätta trycket i sprallarna (än). Annat är det med J:s häst Maja aka Röda Faran. Hon vet hur en slipsten ska dras när det gäller att hålla sin ryttare på sin vakt.
Om Maja är sprängdegsinbakad dynamit så är Hugo seriekopplade kinapuffar.
Detta har gett Jossan en sits som skulle göra vilken rodeoryttare som helst impad. Vill ni se en häst verkligen bocka? Gå in på “Jossan och Maja” där till vänster och klicka in på filmer och “mekaniska tjuren”.
Den ritten är jag tacksam om jag slipper uppleva.
