CuriosityAndTheCats

Det här med tupplurar är ju konstigt. Man vet aldrig riktigt hur dom ska fungera.
Det finns bra tupplurar och det finns dåliga.

Dom bra tupplurarna är ju fantastiska. Man somnar fort, drömmer ingenting alls och vaknar lätt, pigg.
Dom dåliga är ju värdelösa. Bättre att inte tupplura alls.

Idag blev det en dålig. En där jag varje gång jag ska till att somna måste springa och kissa (3 ggr på en timme, hur är det möjligt? Inget mer thé ur stort glas för miss Curly). En där hemtelefonen ringer. Mobilljudet slås självklart av. En där katterna MÅSTE slåss i sängen som är för varm under täcket men för kallt för att stoppa ut ett avsvalkningsben utanför täcket. En där jag drömmer att jag möter min gamla lärare på ica när han ska köpa pyttesmå bananer (skitsmå, tänk prinskorv, helt onödiga).

En där jag tänker men det måste vara omöjligt när första alarmet går av, snoozar och vaknar med kuddränder i sömnsvullet ansikte och ett huvud som känns fyllt med blöt bomull.

Oberäkneliga saker dom här tupplurarna.

…jag har på det stora hela spenderat veckan med att vara en dålig människa. Dålig kompis, dotter och syster. Men nu är det nog med dåligheterna och efterssom jag mer eller mindre vaknade på hotell imorse så har jag bestämt mig för att det här är en bra dag och att jag ska göra ett uppriktigt ryck att vara en lite bättre människa.

Skulle se film hos kollegan A igår. Hon ringde och frågade Jag är på affären, tänkte köpa något gott, något speciellt du vill ha?

Efterssom jag redan ätit den obligatoriska risgrynsgröten sa jag nej och att jag äter vad som helst. En normal person hade i hennes läge möjligtvis köpt både chips och ostkrokar och kanske lite godis. Men det där är en tjej som gör saker på riktigt och tar mat och godis på dödligt allvar.

Sjavar in i mjukbrallor och tjocksockar för att mötas av vad som närmast kan beskrivas som en delikatessbuffe.

6 olika ostar och en flaska rött bland annat.

Bilnycklarna övergavs genast och jag bestämde mig för att checka in över natten. Somnade proppmätt och smålullig och blev väckt mjukt och försiktigt med kaffe på sängen. Det tog på riktigt emot att checka ut och åka hem till mitt…ja, halvdåliga vandrarhem?

Helgen innebär jobb och en två-dagars hoppkurs för Ted Nätterqvist inklämd mellan passen. Skräckblandad förtjusning. Ted är oerhört skicklig men för med sig en viss…ja skräckblandad respekt kan man väl säga. Hoppas på att jag och min lilla okända korsningsnästanponny tar oss igenom det hela utan alltför stora blåmärken på självkänslan.