Jag har tupplurat.
Det finns bra tupplurar och det finns dåliga.
Dom bra tupplurarna är ju fantastiska. Man somnar fort, drömmer ingenting alls och vaknar lätt, pigg.
Dom dåliga är ju värdelösa. Bättre att inte tupplura alls.
Idag blev det en dålig. En där jag varje gång jag ska till att somna måste springa och kissa (3 ggr på en timme, hur är det möjligt? Inget mer thé ur stort glas för miss Curly). En där hemtelefonen ringer. Mobilljudet slås självklart av. En där katterna MÅSTE slåss i sängen som är för varm under täcket men för kallt för att stoppa ut ett avsvalkningsben utanför täcket. En där jag drömmer att jag möter min gamla lärare på ica när han ska köpa pyttesmå bananer (skitsmå, tänk prinskorv, helt onödiga).
En där jag tänker men det måste vara omöjligt när första alarmet går av, snoozar och vaknar med kuddränder i sömnsvullet ansikte och ett huvud som känns fyllt med blöt bomull.
Oberäkneliga saker dom här tupplurarna.
Värst är dom tupplurarna som man aldrig riktigt vaknar till liv efter, då det känns som att man har ’sovsmak’ i munnen hela kvällen samt att ansiktet känns som en gummimask.. Dom tycker jag är värst.. men det kanske bara är jag… (?)
Fan det där är viktigt. Med tupplurar. Det pratas för lite om dem tycker jag. Den bästa tuppluren bör vara väl förberedd med godis och choklad på en armslängds avstånd för ett perfekt uppvaknande!
Richterskan; Precis. Och man vet aldrig riktigt hur det ska bli innan man provar. Rysk roulette för sömniga liksom.
Torgnysdotter; Visst är dom! För mig är det viktigaste att komma ihåg att ställa dom båda väckarklockorna med tio minuters mellanrum och “för-preppa” kaffebryggaren så att jag kan rusa upp när nr1 ringer, slå på kaffet med ett kvickt knapptryck, rusa tillbaka till kudden och sen ha nybryggt kaffe tills dess att nr2 ringer. Det här gör jag för övrigt varje morgon utöver tupplurarna. Mycket viktigt för en fortsatt god dag.