Förkylningar är ju sjukdomsvärldens svar på kompromisser.
Ingen blir nöjd och allt blir bara lite trist.
Vaknar med andnöd orsakad av den tsunami av snor som min kropp producerat över natten och som torkat fast i min näsa. Andas genom munnen är så totalt obehagligt att jag väcker mig själv när inte näsan är fri för luftintag.
Det finns dom som har påstått att jag snarkar när det blir så här.
Jag är helt säker på att dom ljuger.
Jag är ju tjej.
Tjejer snarkar inte.
Vi ser ut som änglar när vi sover.
Alltid.
Antydan till feber. Meningslöst det med. Det enda som händer med en halv grads feber är att jag kommer göra allt jag hade gjort utan den halva graden fast med mindre nöje och med mer gnäll.
Tacka vet jag riktiga sjukdomar (alltså typ halsfluss, inte cancer), då har man åtminstone känslan av att det är legitimt, man är ju sjuk, på riktigt. Förkylningar är som när Anna Book hävdar att hon omöjligen kan gå ner i vikt, hon äter ju bara tre bananer i veckan och har ändå ett BMI motsvarande en mindre etiopisk by, inklusive getter.
Man tror helt enkelt inte på det.
