CuriosityAndTheCats

Att se på melodifestivalen är lite som att se på när gamla människor blir fulla. Eller när finklädda damer kommer ut från toaletten med kjolkanten instoppad i strumpbyxebaken och med toapapper fastkletat under skon. Med läppstift på tänderna.

Jobbigt och pinsamt men ändock svårt att slita blicken ifrån.

Faktum är ju att typ ingen av dom där låtarna från igår skulle överleva en sekund om dom inte hade varit med i melodifestivalen. Jo Amys såklart. Och Christers. För att dom är just Amy och Christer. Läste någon intervju med Christer. Karln har sålt så sjukt mycket skivor under sin karriär. Han har så mycket fans efter alla år i en dansbandsbuss att han skulle kunna spela in en fjärt på en singel och ändå slå röstrekord. Det är ju Christer.

Och Amy… Ok, hon är väl femton eller något nu. Men är det ändå inte något djupt obehagligt med en käck tolvåring som utan tvekan hasplar ur sig låttexter med meningar som “I refuse to be your mother” och ” You cant have this candy”? (skumbjörnar, I suppose?)

Visst är hon jättebegåvad.
Sjunger som en ängel.
Det gjorde Carola också.
Hon känns ju sund?

Största (enda) behållningen stod Björn Gustavsson för.
Hej sockervadd.

Efter ett halvår på den här bloggen har blog.com bestämt sig för att bråka med mig.
Enligt blog.com har jag haft noll läsare sen två veckor tillbaka.
(det hade i och för sig på sitt sätt varit lite roligt, då kan jag ju skriva precis vad jag vill utan att bry mig om ömma tår och pinsamheter, tror dock inte på det.)
Dom har även gjort det krångligare att posta inlägg och begränsar mitt utrymme.

Självklart vill dom ha betalt.
Det intresserar mig icke.
Alltså måste jag byta blogg.
Eller lägga ner.

Men jag har blivit så van vid det att det känns lite jobbigt att bryta rutinen.
Byta alltså.

Men vart?
Blogg.se?
Wordpress?
Passagen?

Vilka är enkla och bra?

-Alltså, man vill ju bara krama honom när han är så där bakis.
-Vaddå, typ moderskänslor?
-Ja, typ..
-Men det är som med dig ibland.
-Vaddå, faderskänslor?
-Ja.
-Nu är du äcklig.
-Haha, nä men inte så, men när du är sådär hopplös.
-Jag är inte hopplös.
-Jo.
-Nä
-Jo, men inte HELA tiden.
-Äh.

Stalljour i morse, med väldigt mycket god vilja skulle jag kunna kalla det nästan mysigt att morgonfodra hungriga hästar efter två timmars sömn men mest måste det vara att betrakta som något slags straff.

I sömnen har jag varit ofrivilligt gravid med svårartad ångest för att det enda jag ville var att dricka och röka.
Sen krockade jag.
I sömnen alltså.

Kan vara förstå gången ever som jag blir lite lättad av att höra väckarklockan 06.40 en söndagsmorgon.