“Warrax hade blivit uppfödd med flaska pga att hans mor stötte bort honom”
Ni förstår ju själva. Hästen stötte bort sin egen son, då kan ni ju själva räkna ut hur hon behandlade mig..
Onekligen (http://onekligen.blogspot.com) skrev ett inlägg om Britta och Silver.
Åh vad jag älskade dom böckerna.
Britta och Silver är huvudpersoner i Lisbeth Pahnkes bokserie om..ja, Britta och Silver. Hästromaner för barn och tonåringar. Jag slukade dom. Och önskade mig en egen Silver. Jag hade faktiskt egen ponny nästan hela min barndom (bortskämd snorunge, jag?) men ingen Silver.
Först var det världens finaste lilla Glisette, 114 cm över havet. Hon kastade av mig varje gång hon ansåg att jag gjorde fel. Varje dag alltså. Med åldern på sin sida bestämde hon allt. Hon var trots allt en fin gammal dam på nästan 20 år som hade varit med om så mycket mer än den 6-åriga snorungen som tappert klättrade upp igen efter varje saltomortal ner i backen.
Sen kom Wabora in i mitt liv, några år efter böckerna om Britta och Silver. Jag var tretton och har väl aldrig grinat så mycket över en häst som jag gjorde över Wabora. Där Silver var ett charmigt bustroll som visserligen försökte kasta av Britta ibland så var Wabora en sur märr som kastade av mig på helt ocharmiga vis. Jag tröstade mig med att Wabora för varje pälsfällning åtminstone blev ljusare och ljusare, tio år till så skulle hon i alla fall vara liiite lik Silver. På utsidan. Den delen missade jag, då var Wabora såld till en ridskola där hon kunde fortsätta vägra hoppa och bli ett grinigt monster på tävling.
Sen var det en massa år utan egen häst innan jag köpte Donna som var väldigt mycket Silver på insidan men väldigt lite Silver på utsidan. Charmig, hoppglad och skenade lite då och då. Helt i min smak. Förutom den något tråkiga bruna färgen. Donna är tyvärr i Trapalanda, hästarnas himmel, nu. Jag hoppas hon har hittat någon att galloppera jättefort med, det var ju roligast av allt.
Här hade jag ju bestämt mig för att aldrig mer ha häst.
Då kom Silver, i form av Hugo.
Då kan man ju inte säga nej?
Hugo ÄR Silver.
Insida och utsida.
Kanske får vi redan till sommaren se rubriken;
Stryk Britta bara och stoppa dit mig.
