Vad ville ni bli?
Och sen såg jag samma fråga på tv igår.
Vad ville ni bli när ni blev stora när ni var små?
Jag kunde inte komma på att jag ville bli någonting när jag blev stor när jag var liten. Framförhållning har aldrig riktigt legat för mig. Men sen på kvällen kom jag på att det ville jag ju visst det.
Cirkusmänniska.
Jag ville jobba på cirkus.
Notera att jag inte skriver “cirkusprinsessa”. Jag kan inte komma ihåg att jag hade någon lust att dirigera pudlar ovanpå ponnyer iförd ful klänning. Jag ville hänga med elefanterna. Gå promenader med dom och bada dom.
Mest bada dom.
Hänga med hästarna också.
Självklart.
Men prinsessgrejen föll alltid på samma sak.
Den där jäkla klänningen.
Och skorna.
Min barndom spenderades mest smutsig. Och naken. Jag blev alltid lortig och fann det för bäst att plocka av mig allt innan någon noterade hur skitig man blev av att kräla omkring på backen och hoppa i vattenpölar. Till min mors stora förtvivlan blev jag förtvivlad av klänningar, dom var helt värdelösa att leka i. Och det blev allt som oftast ett jäkla liv när man blev lortig i dom.
Jag har lärt mig att ha klänning utan att kasta av mig den så fort jag kliver ur min mors synfält. Skorna är jag fortfarande värdelös på. Högklackat är supersnyggt. På bild och på andra människor och på mig när jag sitter eller står still. Jag kan inte gå i dom. Inte, verkligen.
Mamma blev kompenserad av min ultrafeminina lillasyster som i princip föddes i en klänning och som aldrig har gillat att bli lortig eller hoppa i vattenpölar. Jag har planer på att lära mig gå i klackar.
Sen.
När jag blir stor.
Och jobbar på cirkus.
Jag ska bada elefanter iförd högklackat.
Så det så.
Dom ställde den frågan i min kompis lillebrorsas klass, alla barnen ville bli poliser, brandmän eller veterinärer. Han ville bli en fiskmås. Jag tycker det var rätt fint. Lucy
Mitt barn ville helst av allt bli en pissmyra när hon var tre fyra år. Det var så vackert. Varför, frågade fröken? Därför då kan jag bränna dom i smyg, dom som är stygga med mej på dagis. Hon har fortfarande såna tendenser, i smyg.
Lucy; Fiskmås? Ja varför inte, helt klart mer kreativt än dom andra grejorna i alla fall
al; haha, hon verkar skön din unge, måhända är ni lite lika varandra?
Håll i dig. Som fyraåring var mitt drömjobb att jobba på ICAPlus (nuvarande Ica Bergsgatan) Mamma Richter var förtvivlad. Jag är ganska glad idag att drömmen inte slog in. Mamma också;)
Richterskan; Gud, barn är konstiga. Men leka affär tror jag att man gjorde. Eller att andra gjorde i alla fall medans jag lekte gris i någon lerpöl. Mest är det svårt att se dig i dom där skjortorna, ditt sense of style måste ha kommit ikapp dig strax senare, i femårsåldern kanske?