CuriosityAndTheCats

Jag skulle vilja kunna länka sådär snyggt. Typ som att här är ytterligare en generande bikinipersonalfestsbild som plötsligt dök upp i mitt liv. Igen. Hela scenariot känns bekant förutom att accesoarerna är utbytta från kroppsbyggare till gummistövlar, verktyg och en amerikanare.
(Som i stor, gammal, amerikansk bil, inte en amerikansk människa. Känns viktigt att förtydliga det.)

Men det kan jag inte så det kommer aldrig hända. Jag levde för övrigt i lycklig ovisshet om att såna bilder alls existerade tills idag. Förnekelse kallas det. Visst minns jag att vattenskoter småpajjade och att jag gick för att hämta verktyg, det var kameran och att jag har en obehaglig förmåga att förvandlas till linslus som jag hade förträngt.

P-the bildoktor, the byggarebob och the kanalltihelavärldenochäroverkligtsnäll berättade det för mig idag. Hans sambo är mycket ivrig med kameran och Fyll-Curly har just köpt sig ytterligare några dagar i skamvrån.

Imorgon ska jag åka och hämta nya kofångare till skrotforden, egentligen onödigt nu när det har snöat igen, (Och ni tryckte väl ändå inte på det där också? Jag kan ju inte säger jag) efterssom P skrockande säger att jag inte kommer få dom fastmonterade på bilen förrän all snö och is är definitivt borta för i år. Ungefär som när jag var liten och inte fick ta fram cykeln förrän allt grus var borta. Känns lite tryggt välbekant sådär.

Men alltså, hur gör man? Länkar sådär fiffigt alltså?

Senaste veckans solglimtar och takdropp har lurat in mig i någon falsk vårkänsla och att vakna till en decimeter nysnö känns bara fel. Det har ju knappt snöat på hela vintern, känns bara retsamt att det ska börja nu.

Jag vill nästan börja gråta när jag tänker på igelkottarna som kryper fram och inte har någon mat och sen blir helt översnöade. Eller, om vi ska vara ärliga så gjorde jag väl just det.

Lustigt att man kan bläddra sig igenom en tidning fylld av mord, olyckor, våldtäkter och Charlotte Perreli men bestämma sig för att bli tårögd för att igelkottarna svälter.

Men jag tycker synd om dom.
Så mata era lokala igelkottar.
Fast inte med mjölk, då får dom ont i magen.
Kattmat vill dom ha.

(för all del, mata charlotte perrelli också om ni råkar ha henne i närheten. och tvätta henne i ansiktet, hon är for fact riktigt söt osminkad, det där i lördags var ju snudd på läskigt.)