You had me at “Persbrandt”
Skulle egentligen gått på födelsedagsfest idag men med ett långt pass imorgon och med en lättare bakfylla kändes inte det helt ok så jag sa ja vid “Persbrandt” när bio-frågan kom på tal. Efterssom jag inte brydde mig om att kolla vad filmen handlade om kom Simon Stahos äktenskapliga uppgörelse med tveksamt slut som en blixt från klar himmel.
Jesus.
Relationstveksamma individer bör nog hålla sig undan “Himlens hjärta”.
Och Persbrandt bara grinade.
Man kan ju bli mörkrädd för mindre.
Posted by
at
22:07:52
Jag som har sett fram emot den filmen så länge. Nu vet jag inte om jag vågar se den. Jag fick flimmer för ögonen när jag läste ordet relation. Men en gråtande Persbrandt kan nog väcka modershjärtat och bli ett oidipusdrama.
Alltså, den var inte dålig, om man inte har något emot att då och då vrida sig i plågor och tänka “Neeej!”, men utan att avslöja slutet så tyckte jag det var lite..tveksamt..
Vrida mig i plågor är något jag uppskattar, så jag ska se den. Kanske redan idag. Tack för utlåtandet.
Normalt sett är jag också hobby-maschosist rent filmmässigt men igår var det där helt skrämmande, lite som vasaloppet, kom väl förberedd, inte bakfull. And tell me what du tyckte sen!