Jag skulle kunna ha som princip..
Anyway, någon gång i februari tänkte jag att mars skulle bli known as den bättre, nyttigare månaden. Efter ett kalori-intag värdigt en mindre en elefant dom sista månaderna är det med yttersta förvåning jag konstarerar att jag inte verkar ha gått upp flera kilon. Har inte vågat ställa mig på vågen förrän imorse och det såg ut som vanligt, märkligt. Förresten så sprack Mars redan den 1:a med inflyttningsfest med massa gott och när man redan börjat kan man ju lika gärna fortsätta, skjuta upp saker kallas det och är något av en paradgren.
Igår tyckte vi lite synd om oss själva, jag och kollega A, skitlångt pass på jobbet (självpåtaget, inte någon chefs fel, måste poängtera det efterssom minst två av dom läser här när dom inte är fulla i Åre, det är dom nog nu skulle jag tro) och det betyder att man på något vis måste kompensera sig själv. A hade barnkalas i söndags, redan då var jag och nallade på tårtan. Efter kalaset hade hon självklart massa över, normala människor bakar väl kanske tre sorters bullar, ambitiösa kanske ger sig in på sju sorters kakor, hon öppnar typ bageri och ingen gräshoppssvärm i världen kan äta upp allt. Hursomhelst tog hon med resterna och efterssom ingen annan ville länsa påsarna så kände jag mig pressad att hjälpa henne. En, eh, generös, bit tårta, sju morotsmuffins med extra glasyr och tre bullar senare så var jag hög på socker och det hela kändes helt ok.
Om man skulle slicka på mig nu så smakar jag förmodligen morot uppblandat med philadelfia-glasyr.
Men det här håller inte, det är förmodligen bara en tidsfråga innan allt socker och tomma kolhydrater jag petat i mig anfaller mig i sömnen och jag vaknar upp med en kropp i hundrakilosklassen.
April.
Då ska jag skärpa mig.
Vi säger så.
