Jag skulle kunna ha som princip..
Anyway, någon gång i februari tänkte jag att mars skulle bli known as den bättre, nyttigare månaden. Efter ett kalori-intag värdigt en mindre en elefant dom sista månaderna är det med yttersta förvåning jag konstarerar att jag inte verkar ha gått upp flera kilon. Har inte vågat ställa mig på vågen förrän imorse och det såg ut som vanligt, märkligt. Förresten så sprack Mars redan den 1:a med inflyttningsfest med massa gott och när man redan börjat kan man ju lika gärna fortsätta, skjuta upp saker kallas det och är något av en paradgren.
Igår tyckte vi lite synd om oss själva, jag och kollega A, skitlångt pass på jobbet (självpåtaget, inte någon chefs fel, måste poängtera det efterssom minst två av dom läser här när dom inte är fulla i Åre, det är dom nog nu skulle jag tro) och det betyder att man på något vis måste kompensera sig själv. A hade barnkalas i söndags, redan då var jag och nallade på tårtan. Efter kalaset hade hon självklart massa över, normala människor bakar väl kanske tre sorters bullar, ambitiösa kanske ger sig in på sju sorters kakor, hon öppnar typ bageri och ingen gräshoppssvärm i världen kan äta upp allt. Hursomhelst tog hon med resterna och efterssom ingen annan ville länsa påsarna så kände jag mig pressad att hjälpa henne. En, eh, generös, bit tårta, sju morotsmuffins med extra glasyr och tre bullar senare så var jag hög på socker och det hela kändes helt ok.
Om man skulle slicka på mig nu så smakar jag förmodligen morot uppblandat med philadelfia-glasyr.
Men det här håller inte, det är förmodligen bara en tidsfråga innan allt socker och tomma kolhydrater jag petat i mig anfaller mig i sömnen och jag vaknar upp med en kropp i hundrakilosklassen.
April.
Då ska jag skärpa mig.
Vi säger så.
Man ska välja en månad som redan varit, typ november och tro att man var jättenyttig, ingen kommer ihåg så långt tillbaka ändå.
Mmm, fullt möjligt att jag kan lura mig själv till det där rent mentalt, ur ett rövochjeans-mässigt perspektiv kan det bli besvärligare..
gå utan byxor men tro mentalt att du har dem på i stl xxxs - du blir poppis på det där “kollavilkenknasboll”-sättet.
äh, skit i det där! Snack om vikt är så jävla osexigt! Alla tanter i min ålder (35-45) snackar alltid om vikt. Hela ti´n. Något slags kvarleva från 80-talet tänker jag. Under en normal tjejmiddag med vanliga tjejer födda 65-75 kan man få veta vad de vägt vid varenda tillfälle i hela sitt liv. Och vad de hade på sig.
Curly! Högtidligen befriar jag dig från alla tankar på vikt. Poff. Borta. Hepp.
Vassego.
Tågmamman; Kalle Anka-style? Då måste jag nog flytta ut till er i Lunde, kan betraktas som konstigt här, hos er är det väl bara vardag?
Torgnysdotter; Du har flera poänger, kan du berätta dom för mina jeans? Så bekymrad är jag nog inte heller, då petar man inte glatt i sig sju morotsmuffins utan att kräkas upp dom igen och det skulle inte falla mig in.
Your blog is impressive,it is always in my mind after i read it.